Berättelsen, miljön och programmeringen av ljud och bild är gjorda av EDT-studenterna Tove Blomgren, Erik Gullstrand, Fredrik Poljén och Oskar Sjödin med handledning av CKK:s Josef Wideström och Mike Connell i projektkursen i speldesign.
Inger Alfvén berättade på måndagens seminarium (se separat artikel) att hon själv är mycket intresserad av digitala världar och avslöjade då att hon en gång har skrivit en text till ett romankapitel om en kvinna som befinner sig på en virtuell fest.
- Sen plötsligt stängs strömmen av och så står hon där, ensam, i ett öde rum!
Detta hände dock inte under resan genom Hamlets sista andetag, som i EDT-studenternas gestaltning är utsträckt i tid till runt tjugo minuter. Besökarna var tagna och de var eniga om att man inte hade kunnat föreställa sig denna upplevelse utan att själv prova på.
- Helt klart en existensiell känsla, kommenterade Inger sammanfattningsvis.

1. Fabel kommunikation är ett företag baserat i Göteborg som arbetar med olika former av berättande.
2. Johannes Alfvén tar nu ut sin examen från skådespelarprogrammet vid Teaterhögskolan i Göteborg.

text och bild: Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den , CKK

Inger Alfvén debuterade 1964 med romanen "Vinbergssnäckan", och fick sitt stora genombrott med "Dotter till en dotter" 1977. Hon har skrivit 18 romaner, ett antal noveller och pjäser. Bland hennes mest älskade och kända verk finns "s/y Glädjen" och "Ur kackerlackors levnad". "s/y Glädjen" filmatiserades 1989 av Göran du Rées med bland andra Viveka Seldahl och Stellan Skarsgård i rollerna. Så sent som förra året utkom hennes senaste roman, den hyllade "Livets vatten": "...hennes berättartekniska specialitet fungerar med imponerande precision även denna gång. Som Inger Alfvéns många trogna läsare mycket väl vet består den framför allt i den direkta återgivningen av vad som rör sig i människornas medvetanden - detta i form av lyhört avlyssnade inre monologer...", skrev Caj Lundgren i en recension i Svenska Dagbladet den 10 september 2004.
Just nu spelas Inger Alfvéns specialskrivna pjäs "Syskonroller" av avgångseleverna vid Teaterhögskolan i Göteborg. Studenterna på Entertainment Design and Technology hade också förberett sig genom att se föreställningen.

Skrivit sen barnsben
Inger Alfvén valde att främst hålla sig till sina romaner, när hon berättade för studenterna om sitt skrivande.
- Jag har skrivit sen jag var i 11-12-årsåldern. Det var då jag började tänka mer medvetet och fundera på frågor om vem jag är och vad som är meningen ... jag håller fortfarande på att försöka besvara dom, säger hon.
Hennes starka och insiktsfulla framträdande trollband åhörarna inne i Teater 1 i Artistens lokaler i Göteborg. På scenen väntade rekvisitan på nästa föreställning av "Syskonroller" - en soffa, några stolar, allt i ljusblått, sparsmakat.
I taket tunga, svarta stålramper med strålkastare.
Det sägs ju att varje människa bär på en historia. Inger Alfvén menar att vi varje morgon vaknar för att återupprätta våra egna liv.
- Varje moment i vår mänskliga tillvaro är en berättelse. Att skapa är för mig ett sätt att leva och kanske att behärska och kontrollera världen i den mån vi gör det, säger hon.
Inger Alfvén kallar sig för långdistanslöpare i litteratur, och tror att alla skapande människor har ett huvudstråk, ett uttryckssätt som de huvudsakligen är verksamma inom.
- Mitt var romanen. Jag tycker om att att gå in i världar och befinna mig där länge, två-tre år är en lagom tid, sen släpper jag gärna taget, berättar Alfvén.
Hon ägnar förhållandevis lång tid åt varje roman, därav det egna epitetet långdistanslöpare. Hon gör det av omsorg om ordet, och om personerna i hennes berättelser, och säger till studenterna att det skrivna ordet är ömtåligt.
- Jag har skrivit böcker i 40 års tid. Det är klart att mitt sätt att skriva har förändrats, riktigt hur vet jag inte, men jag var nog mycket ängsligare som ung.

Drömmar och syner
Inger Alfvén hade många tips och råd till studenterna om hur man skriver bra, genomarbetade texter. Bland annat talade hon om berättelsens form, språk och rytm, och att man måste hitta sin egen berättarstil.
- Försök stiga ur vanetänkandet och pröva en annan hållning.
Inger Alfvéns romaner börjar ofta som en dröm hos författaren. Det första romanembryot är inte sällan en dröm. Hon säger att det känns som att handskas med dyrbart guld när hon skriver ner sina drömmar. Så gav hon ett konkret exempel genom att berätta hur en av hennes mest älskade böcker kom till:
- "s/y Glädjen" började med att jag sökte ett uppslag till en novell, men upptäckte att formatet inte var tillräckligt långt. En natt drömde jag om en familj som förliste med sin båt på havet. Jag vaknade skakad ur den drömmen, och kände mig tvingad att ta reda på mer om de här människorna.
Inger Alfvén skrev ner sin dröm.
Tre-fyra år senare tog hon fram anteckningarna på nytt - hon arbetar oftast så, lagrar materialet, låter det mogna - och pusselbitarna började falla på plats.
Hon samlar sina idéer på små lappar - förutom drömmarna kan de innehålla tidningsnotiser och händelser ur hennes eget liv.

Kan inte skriva självbiografiskt
- Däremot kan jag inte skriva självbiografiskt, jag provade en gång, men mitt språk slokade och dog. Jag skulle behöva ta hänsyn till de jag har omkring mig, medan själva poängen med att skapa är att inte behöva ta hänsyn! Fiktionen är annorlunda än verkligheten.
Författaren berättade också att hon ibland i tider av personlig kris drabbas av hallucinatoriska synvillor. Dessa starka dagdrömmar kan också bilda embryon till kommande böcker. Som i fallet med romanen "Judiths teater". På besök i Kalifornien mötte hon en kvinna som byggt en egen liten utomhusteater.
- När jag tittade på scenen såg jag plötsligt en ung kvinna, som hetsades av de som stod nedanför att genomföra sitt nummer mot sin vilja. Jag förstod att hon skulle hamna på mentalsjukhus, berättar Inger Alfvén.
Varje gång hon upplevt dessa realistiska dagdrömmar har hon blivit oerhört skakad. Nu ville hon veta mer om kvinnan på scenen. Vem var hon?
- Jag kan aldrig skriva utan att vara oerhört intresserad av personerna. Jag har haft flera romanhaverier, ett ägde rum på 90-talet - jag hade både uppslag och idé, men efter sju veckors skrivande upptäckte jag att jag inte var intresserad. Med min rutin hade det varit möjligt att skriva färdigt en roman, men jag såg inte meningen med det eftersom jag inte var intresserad, säger Inger Alfvén.
Byrålådan nästa.
- Människorna i böckerna måste leva och ta kontakt med mig för att det ska kunna bli någon historia.

Inspiration genom hårt arbete
Att alla dessa idéer, drömmar och syner i många fall resulterar i romaner förklarar Inger Alfvén med motiv, impuls och - framför allt - stort arbete.
- Man måste vara driven. Talang är inte det viktigaste. Om man verkligen vill kan man forcera mycket. Den tvingande drivkraften är viktigare.
- Inspiration tror jag inte på. Man kan inte gå och vänta på att det ska hända. Ibland kan man sova sig fram till en lösning, men annars kommer inspirationen genom hårt arbete. Plötsligt finns en möjlig form.
- Att skriva är att försöka försätta sig i ett kontrollerat läge samtidigt som man släpper kontrollen och släpper fram det otänkbara. Jag har en inre censor som jag kämpar mot varje dag. Därför börjar jag alltid dagen med en stunds meditation, som en koncentrationsakt, förklarar hon.
Självcensuren är den som ställer frågor om vad mamma ska säga när hon får läsa det man skrivit, viskar frågor om vilka konsekvenserna ska bli i ens öra. På detta hade Inger Alfvén bara ett enda, kraftfullt råd:
- Det viktigaste är att komma ur självcensuren. Man måste tro att det är möjligt att försätta berg, säger hon.
Inger Alfvén har alltid två personer i sin närhet som läser allt hon skriver och kommer med synpunkter.
- De är inte ute efter mig på något sätt, men läser det jag skriver väldigt kärleksfullt och väldigt kritiskt. Det är svårt att hitta såna personer, men det är de som får mig att utvecklas.
- Det är inte svårt att hitta nån som läser med snälla ögon - det svåra är att hitta nån som vågar vara kritisk och djärv, som törs säga: Bra idé, skriv om alltsammans! Det hände mig en gång, och jag blev sårad, arg och ledsen. Men efter tre dagar insåg jag att hon hade rätt.
- Att skriva romaner är en tålamodsprövad väntan och ett arbete mot alla odds, säger Inger Alfvén, som alltid har nya projekt på gång.

text och bild: Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den , CKK

Mötet hÃ¥lls pÃ¥ IT-universitetet, ForskningsgÃ¥ngen 6 (Lindholmen), hus Patricia. Karta

Välkommen!

The big green machine on the third floor (ituniv3-center) can now be used for scanning as well as printing and copying. Scanning is free of charge and the scanned documents will automatically be transfered to your home account within five minutes after you scan.

You need your printer code to log on to the machine and to scan. You find your code in the right column, here on InIT, once you're logged on (using a computer account from the IT University/computer service at campus Lindholmen).

Seminarie 1: Expressing Awareness
Onsdag 23 mars kl. 16.00-18.00, Big Love Gallery, Tunnbindaregatan 21, Göteborg www.somelove.org

Moderator och introduktion: Ramia Mazé, studioförestÃ¥ndare för Interactive Institutes RE:FORM Studio. Anmälan senast tisdag 22/3

Tid: torsdag den 17 mars, 2005, kl 09:00-11:50, 13:15-16:00
Plats: södra torget, plan 4, Patricia
Program: http://www.chl.chalmers.se/~thomasl/predictable/workshop/

Tid: 31 mars kl 14.00
Plats: Torg 2, IT-universitetet

Tid: 31 mars kl 14.00
Plats: Torg 2, IT-universitetet

Den 30:e mars klockan 15-18 slÃ¥r vi upp dörrarna för "Mobila tjänsters" designexpo pÃ¥ IT-universitetet.

Expo2005 presenterar projekt utvecklade inom ramen för programmet Mobila tjänster. Expo2005 utgör en mötesplats för personer som är intresserade av design och ny teknologi, i relation till mobila tjänster. Under eftermiddagen bjuder vi pÃ¥ intressanta talare, spännande demonstrationer av nya tjänster och mat och dryck. Evenemanget är kostnadsfritt.

Den 30:e mars klockan 15-18 slÃ¥r vi upp dörrarna för "Mobila tjänsters" designexpo pÃ¥ IT-universitetet.

Expo2005 presenterar projekt utvecklade inom ramen för programmet Mobila tjänster. Expo2005 utgör en mötesplats för personer som är intresserade av design och ny teknologi, i relation till mobila tjänster. Under eftermiddagen bjuder vi pÃ¥ intressanta talare, spännande demonstrationer av nya tjänster och mat och dryck. Evenemanget är kostnadsfritt.

Last application date March 15: http://www.informatik.gu.se/eng/education/politicalscience.xhtml

En legend kom till IT-universitetet i onsdags. Tecknaren och filmskaparen Per Åhlin gästade EDT-programmets pÃ¥gÃ¥ende seminarieserie tillsammans med kollegan Clas Cederholm frÃ¥n gemensamma bolaget PennFilm.

I måndags träffade hon CKK:s personal för första gången. Lee Dunn gör en kombinerad arbets- och semesterresa till Sverige och är här på inbjudan av CKK:s Michael Christie, som träffade henne under ett studiebesök på SCU för ett år sen.
Lee Dunn har mångårig erfarenhet av pedagogisk utveckling och lärarfortbildning. TLC är en direkt motsvarighet till CKK och därför en nyttig motpart att bolla gemensamma idéer och tankar med. TLC driver bland annat kurser för lärare, och erbjuder stöd för utformandet av kursplaner och studiehandledningar.

Tre campus
SCU är ett litet regionalt universitet på Australiens ostkust.
- Universitetet består av tre utspridda campus där de två längst ifrån varandra har fem timmars resväg emellan sig. TLC arbetar med personalen på alla tre campus, berättar Lee Dunn.
Hon förklarar vidare att det är en stor utmaning att nå alla anställda, eftersom många inte har tillsvidaretjänster utan är timanställda vikarier.
Till skillnad från CKK har SCU placerat det Lee Dunn kallar "the media people" (mediefolket) i en separat enhet.
- Vi ville hålla vår pedagogiska enhet intakt, och tyckte att det var bättre att inte vara så influerade av det tekniska. Men den inställningen kan vara på väg att ändras nu. Många liknande enheter i Australien är numera sammanslagna, säger hon.

Hälften läser på distans
SCU har stor erfarenhet av distansundervisning. Hälften av skolans studenter studerar på distans, vilket gör frågorna om flexibelt lärande och lärplattformar extra heta när det gäller att locka och behålla internationella studenter.
SCU har Blackboard som sin lärplattform. Den underhålls av en liten grupp på 3-4 personer. Inom TLC finns tre så kallade educational designers, som bland annat arbetar med kursutveckling. En annan stor arbetsuppgift är learning development. TLC har också ett brett kursutbud och har nyligen infört ett Graduate certificate in learning, som påminner om CKK:s eget Diplom i högskolepedagogik.
Kursutbudet innehåller bland annat Learning and teaching in higher education, Curriculum design in higher education, Teaching portfolio och Scholarship of learning. Den sistnämnda kursen avslutas med att kursdeltagarna skriver en forskningsartikel.
TLC bedriver även egen forskning inom bland annat assessment och onlineundervisning.
Skolan arbetar mycket aktivt med att studenterna ska se Blackboard som ett naturligt arbetsredskap. Alla studenter har exempelvis sitt personliga Blackboardkonto och mejladress från start.
- Vi jobbar med den vassaste tekniken ner till de mest grundläggande verktygen. Vi använder oss mycket av digitala media, inte minst med hjälp av Blackboard. Vi använder verktygen till exempelvis simuleringar, fallstudier och diskussioner. En del lärare lägger sin pedagogiska portfölj som en hemsida på Internet med länkar till sina föreläsningar, förklarar Dunn.
Men hon menar också att studenter ibland är tveksamma till onlinekommunikation och att deras förväntningar ibland blir orealistiska. Lee Dunn säger att varaktigt lärande sker när man får tillfälle att diskutera olika frågor, vare sig man träffas ansikte mot ansikte eller i diskussionsgrupper på distans.
- Vi försöker hålla Blackboard tillgängligt och felfritt så att studenterna förstår att det är ett viktigt och användbart verktyg, säger hon.
Dunn framhåller också att det är viktigt med små grupper och tydliga arbetsuppgifter online.

Text och bild: Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den , CKK

När scenerna ur filmklassikern "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" tonade fram på filmduken spreds ett varmt leende genom föreläsningssalen Ada Byron på IT-universitetet. De närvarande på den öppna föreläsningen med Per Åhlin och producenten Clas Cederholm fick se smakprov ur de flesta av PennFilms produktioner - från debutfilmen "I huvet på en gammal gubbe" till kommande projekt som "Hoffmanns ögon" - och belönade uppvisningen med en spontan applåd som fick Per Åhlin att mysa på sin plats längst fram i rummet.
För där var de ju allihop, alla figurer från ens egen barndom, från ens egen tid med småbarn i familjen: Alfons, Karl-Bertil Jonsson, Dunderklumpen, Caliban och den söta Miranda från "Resan till Melonia" och Sture och Miss Mops från den senaste filmen "Hundhotellet". Sture och Miss Mops fick förresten följa med till IT-universitetet i form av trämodeller och stod vänligt uppställda på ett bord.
Klart Per Åhlin och Clas Cederholm måste applåderas.

"Det går inte att förbise Walt Disney"
PennFilm fyller 35 år i år, men Per Åhlins intresse för teckning och animation började långt tidigare, när han bara var en liten knatte.
- När jag som liten såg "Snövit" förstod jag att teckningar kan leva, sa han.
Disneys betydelse för utvecklingen av den tecknade filmen var inget Per Åhlin försökte dölja:
- Det går inte att förbise Walt Disney när man diskuterar animation. Utan Disney hade det inte blivit många animerade filmer gjorda. Han förnekade att han gjorde barnfilm. Jag kan förstå honom på ett sätt - jag har heller aldrig gjort barnfilm, sa Per Åhlin och menade att det inte är bra att tecknad film automatiskt förknippas med barn.
- "I huvet på en gammal gubbe" som jag gjorde 1967 - det är för övrigt Sveriges första animerade långfilm - handlar om svensk åldringsvård. Hade jag kommit med samma idé i dag hade jag snabbt hamnat långt ute på Gärdet. Det är viktigt att göra animerad film för barn - men det ger oerhörda begränsningar, menade Åhlin.

Kärv arbetsmarknad
Clas Cederholm och Per Åhlin vittnade om den kärva arbetsmarknaden för animatörer och talade om hur svårt det är att få förverkliga sina filmprojekt jämfört med förr. PennFilm värnar om den kreativa processen och drar sig för att anlita utländska animatörer.
- Vi strävar efter att göra produktioner i Sverige eller i Norden och inte lägga ut produktioner längre bort. Vi vill ha kontroll över den kreativa delen av produktionen. Det är enda sättet att bedriva produktion om det ska ha något konstnärligt värde. Och det är inte lätt i dagens klimat, sa Clas Cederholm.
Normalt sett läggs det mesta av produktionen av svensk animerad film ut på utomnordiska animatörer. Det främsta skälet är att det är billigare. Nackdelen är att en produktion kan hoppa mellan väldigt många olika länder innan den kommer tillbaka färdig.
- Samma film kan åka mellan Sverige, Tyskland, Ungern, Ryssland, Taiwan, Kina och Sydkorea efter det ser den sällan ut som man tänkte sig från början, sa Clas Cederholm.

Spöket Laban blir biofilm och tv-serie
Ett av de kommande projekt PennFilm jobbar med just nu är en filmatisering av Eric Linklaters klassiska roman "Det blåser på månen". Men problemen med att få finansiering är stora, trots manus skrivet av Ulf Stark och färdigt storyboard.
Då har man kommit längre med en pilotkortfilm om Lilla spöket Laban, som ska bli både tv-serie och biograffilm.
- Vi jobbar nära ursprungsuttrycket - man ska känna igen figurerna och historierna. Därför jobbar vi nära författarna Inger och Lasse Sandberg. Det är också viktigt att filmerna utspelas i den Laban-värld vi känner till. Samma sak gällde när vi jobbade med Alfons Åberg.
Per Åhlin var kritisk till tv:s, som han såg det, låga engagemang för barnkultur.
- Det är svårt att sälja barnproduktioner till tv - men på 70-talet fanns det en barnredaktion som var större än Aktuellt-redaktionen i dag, sa han.

Reklamfilm, spel och böcker
PennFilm gör även reklamfilm, cd-romspel - till exempel till 2002 års julkalender "Dieselråttor och sjömansmöss", där Per Åhlin även tecknade luckkalendern - och har en egen bokutgivning. Förra året tecknade Per Åhlin omslagen till en pocketserie av Shakespeares pjäser som gavs ut av bokförlaget Ordfront.
- Ordfront tog in förslag från flera olika tecknare - roligt nog valde de mig, sa han.
Roligt, ja, särskilt med tanke på att Per Åhlin för många år sedan gjorde en motsvarande pocketserie åt Wahlström & Widstrand. Den gången handlade det om 150 titlar, varav en liten del var Shakespeare-pjäser.
Åhlin och Cederholm berättade detaljerat och intresseväckande om sina arbetsmetoder under arbetet med sina olika produktioner. Clas Cederholm har många år på PennFilm bakom sig. Han kom till studion under arbetet med "Resan till Melonia" på 80-talet.
Projektanställningar är vanliga. Som mest kan det vara ett 30-tal personer som arbetar med samma film. En enda film av långfilmsformat tar åratal att utveckla. "Hundhotellet" var från början tänkt som en tv-serie på sex tiominutersavsnitt. Arbetet med långfilmen påbörjades 1997 och hade premiär våren 2000.
- Men det går snabbare i dag. Det krävs mindre personal. Färgläggningen var det som var mest tidskrävande förr, det är det inte i dag. Däremot är det svårare att komma in och lära sig hantverket från grunden.
- På "Hundhotellet" använde vi internationellt inriktade tecknare. Men vi ställer höga krav: man måste kunna teckna rent, veta vad en animatör, fotograf och mellantecknare gör - man måste helt enkelt vara väldigt bred, sa Clas Cederholm.

Teckningen viktigast än i dag
Per Åhlin ser ljudets intåg som den första revolutionen för filmen.
- Ljudet måste analyseras så att man vet hur munrörelserna ska se ut - till "Hundhotellet" gjorde jag det jobbet själv. Det är flera kilometer band som ska analyseras. I dag görs det digitalt.
Annars menar Åhlin att animerad film fortfarande har teckningen som sin viktigaste beståndsdel. Där har ingenting förändrats. Han är kompromisslös i sitt försvar av den konstnärliga integriteten.
- Teckningen är viktigast. Datorn är bara ett verktyg vid sidan av pennan och penseln, sa Per Åhlin.
"Dunderklumpen" från 1974 är den folkkära långfilmen där riktiga skådespelare agerar mot animerade figurer. Åhlin berättade om det svåra och tidsödande arbetet med att kombinera filmen med skådespelarna med den animerade filmen.
På den tiden fanns tekniken inte i Sverige. Istället fick man åka till London.
Han är kritisk till att "Dunderklumpen" inte finns tillgänglig för dagens filmpublik:
- Vi får dagligen mejl om varför den inte finns på dvd. Det är tyvärr inte vi som bestämmer över det, men det är kommersiellt korkat att inte ge ut den, sa Åhlin.

"Datoranimerad film är inte tecknad"
Den legendariske animatören diskuterade 2D-film kontra 3D-film med EDT-studenterna, och talade sig varm för 2D-filmens utvecklingspotential. Han beklagade att Disney officiellt sagt sig vilja överge tekniken och helt arbeta med 3D.
- Tyvärr har man inte kommit så långt på 2D-animeringen. Jag ser det som en uppgift för mig att komma vidare och fortsätta utveckla den. 2D-animation har ganska många oupptäckta möjligheter kvar, menade Per Åhlin.
- Jag tycker att de nya 3D-animerade filmerna är fantastiska, men man måste skilja på begreppen - datoranimerad film är inte tecknad!
Clas Cederholm menade att det hänt väldigt mycket på det tekniska området inom animerad film. Han beskrev det mödosamma arbetet med att få olika modeller att röra sig i "Resan till Melonia".
- I dag är det mycket lättare, men det man kortar ner är tiden efter att teckningarna väl är gjorda. Rent teckningsmässigt vill vi inte att tekniken ska bestämma hur det ska se ut. Det finns risk att programvaran styr utförandet, sa Cederholm.
Per Åhlin menade att tekniken på inga villkor får bestämma vad han vill uttrycka med sina filmer.
- Jag vill att det ska se tecknat ut. Det finns filmer i dag som skulle kunna ha gjorts i dator helt och hållet. Då har man lämnat teckningskonsten och animeringskonsten bakom sig. När det gäller 3D begriper jag inte att man hela tiden har hyperrealismen som mål. Det är väl fantastiskt att kunna förvandla hyperrealism till surrealism?
Per Åhlin nämnde den amerikanska filmen "Polarexpressen" som skräckexempel:
- Den är det senaste praktexemplet, där man gjort Tom Hanks animerad och fått tummen ner av alla recensenter. Det är en rent horribel film, sa han.

"Hoffmanns ögon" drömprojekt
Per Åhlins drömprojekt är långfilmen "Hoffmanns ögon", som baseras på den gotiske skräckförfattaren E T A Hoffmanns berättelser från 1700-talet. Manus är skrivet av Åhlin, Cederholm och Hans Alfredson. 15 minuter är färdiga, men det finns ingen som törs satsa i projektet.
- Vi gjorde en provfilm, men Svenska filminstitutet backade när de upptäckte att det inte var nån barnfilm. Det är synd när det finns ett bra manus och bra musik att man går miste om något unikt för svensk film. Grundmaterialet är samma som till Hoffenbachs berömda opera "Hoffmanns äventyr", men till själva historien tar vi E T A Hoffmanns egna berättelser istället. Jag tror att filmen är internationellt gångbar och har gett mig tusan på att en gång kunna väcka en producents intresse, berättade Per Åhlin.
- Jag har gett mig fan på att teckna i ett riktigt tecknarmanér. Teckningsstilen ligger mycket närmare mig än i någon annan film. Ofta är det en protest mot att man är så bunden vid tekniken när man gör en animation i dag.
Clas Cederholm menade att det trots allt inte är helt nattsvart på finansieringsfronten.
- Det finns ljusglimtar där man kommer vidare med produktionen och materialet. Det gäller att inte deppa ihop. Det är bara att köra huvudet i väggen gång på gång tills man kommer fram. Tyvärr finns inga genvägar till att få finansiering, sa Clas Cederholm.
Det var inte första gången Per Åhlin och Clas Cederholm gästade EDT-programmet. Med lite tur får vi se dom igen nästa år. Missa inte artikeln från deras senaste besök: "Legendariske animatören Per Åhlin mötte EDT-studenter", CKK:s Nyheter 2004-01-28.

Text och bild: Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den , CKK

Bildtext: Animatörerna Per Åhlin och Clas Cederholm mötte EDT-studenterna på IT-universitetet i onsdags. Med sig hade de bland annat Sture och Miss Mops från sin senaste långfilm, den älskade "Hundhotellet". "Det är en Agatha Christie-historia för små och stora barn", sa Per Åhlin.

Patrik Bergman frÃ¥n Malmö universitet
Tid: 31/3 13.15 – 15.00
Plats: IT-Universitet sal Ada Byron

För 2005 har KK-stiftelsen beslutat om en ny handläggningsordning. Samtliga ansökningar om företgasforskarskolor kommer att behndlas av expertgruppen för forskning den 10 juni 2005. Detta innebär att komplett ansökan skall vara KK-stiftelsen tillhanda senast tisdgaen den 17 maj 2005. Läs mer.

Lawrence H Summers, rektor vid anrika Harvarduniversitetet, har hamnat i blåsväder sen han i ett öppningsanförande för en konferens hävdat att det kanske är de biologiska skillnaderna som gör att kvinnor i så liten utsträckning väljer teknisk utbildning.
Summers orsakade en mindre folkstorm och tvingades göra en pudel och be om ursäkt i ett öppet brev på universitetets webbplats: "/.../om jag kunde vrida klockan tillbaka, skulle jag ha sagt helt andra saker", skriver Summers i brevet.
Johanna Almer berättade inledningsvis om Harvardrektorns klavertramp inför ett intill bristningsgränsen fullsatt seminarierum på CKK i måndags.
- Har vi en väldigt hög tolerans och vana inför de här resonemangen? frågade hon sig.
- Det är ett bekymmer i den tekniska miljön: varför är kvinnorna så få och varför vill dom inte läsa teknik, varför är dom inte intresserade, måste dom sitta tysta och föra protokoll?

Miljö som problematiserar kvinnor
Johanna Almers seminarium hade rubriken "Excellens och jämställdhet på Chalmers? - Ett seminarium om teknisk utbildning och jämställdhetsarbete", och satte fingret på några ömma punkter på Chalmers och andra tekniska högskolor.
- Jag möter en miljö där vi problematiserar kvinnor, sa Johanna Almer, som tidigare var omtyckt studentpräst på Chalmers.
Sen den 1 oktober 2004 är hon jämställdhetskoordinator. Under seminariet gick hon flera gånger tillbaka till sina tidigare erfarenheter inom Svenska kyrkan och gjorde intressanta jämförelser.
- Svenska kyrkan vill inte ha fler kvinnliga präster - de är oroliga för att vi börjar bli för många, sa Johanna Almer i en kritisk kommentar.
- Om jag låter dyster och pessimistisk - med min utgångspunkt känns Chalmers fantastiskt och fullt av möjligheter.
Hon betonade att seminariet var hennes bild av läget efter fem månader i sin nya position som jämställdhetskoordinator. Och hon gav en god och intressant introduktion till den begreppsapparat som omgärdar området. Som till exempel att skillnaden mellan jämställdhet och mångfald är att det senare innehåller fler diskrimineringsgrunder än enbart könstillhörighet.

Redogjorde för forskningsläget
- Varför ska man hålla på med de här frågorna? Därför att det är en mänsklig rättighet att slippa bli diskriminerad på grund av sitt kön, sa Johanna Almer.
Hon redogjorde också för forskningsläget, och berättade att man nu är på väg tillbaka till begreppet kön efter att länge ha använt ordet genus. Kön står för de biologiska aspekterna, medan genusbegreppet har fokuserat på det sociala könet och könsrollerna.
- Det finns svensk genusforskning inom teknik, bland annat i Lund, Luleå och Blekinge, men på Chalmers och Kungliga Tekniska Högskolan har man haft svårt att få in genusforskningen. Däremot finns det förstås jämställdhetsarbete på både Chalmers och KTH.
Johanna Almer stödde sig bland annat på den sammanställning som Lena Trojer gjort för Högskoleverkets räkning i rapporten "Genusforskning inom teknikvetenskapen - en drivbänk för forskningsförändring" (2003).
- Det är en dyster bild. Men högskolevärlden är ganska ojämställd.
Johanna Almer frågade sig varför vi alltid problematiserar kvinnor och gör denna uppdelning mellan kvinnor och män hela tiden. Hon exemplifierade med de många projekt som genomförs med mål att locka unga flickor att välja teknisk utbildning.
- Söker man på "flickor och teknik" på Internet, får man många fler träffar än på "pojkar och teknik". Man kan fundera över varför det är så. Drömmen är att hitta ett land där de gjort på ett helt annat sätt och fått en bättre uppdelning.
Chalmers jämställdhetskoordinator gjorde en kort internationell utblick där hon visade på några olika projekt i andra länder - som "Fröken Teknik" i Bremen.

Konflikt mellan att vara kvinna och ingenjör
- Sammanfattningen blir att man tänker ganska likartat på olika ställen. Det handlar om flickor och matteundervisning, varför och hur ... det finns en konflikt mellan att vara kvinna och att vara ingenjör - det kan uppfattas som okvinnligt. Jag har inte hittat nån som kommit på nåt helt annorlunda att göra. Det är tjejdagar och information till blivande studenter.
- Sambandet mellan förebilder och hur unga människor väljer är inte så tydligt - det är väldigt få ungdomar som kan säga namnet på några kvinnliga arkitekter, sa Johanna Almer.
Hon poängterade att arkitektutbildningen på Chalmers är ett av få jämställda program.
Hälften av skolans studenter går på ojämställda kurser, med en fördelning som är sämre än 60 procent kvinnliga och 40 procent manliga studenter. Trots detta är Chalmers inte sämre än andra tekniska högskolor.
- Det ser ut här som på de flesta tekniska högskolor i Sverige och världen.

Personalenkät om sexuella trakasserier
En händelse som fick väldigt stort genomslag för några år sedan var när Chalmers-studenten Frida Lund slog larm om sexuella trakasserier på Chalmers. Det resulterade i en enkät om sexuella trakasserier bland studenter.
- I efterhand har en bild satt sig av att enkäten var ovetenskaplig och tendentiös. Men den drog igång ett arbete för att förändra attityder och normer, och ska nu följas upp av en motsvarande enkät för Chalmers anställda.
Johanna Almer har i samtal med människor hon mött frågat vilket de anser är det största jämställdhetsproblemet på Chalmers:
- Det vanligaste svaret är tidspress, konkurrens och jakten på excellens. Det som kvinnor uppger är värderingarna om att kvinnor skulle vara sämre och i behov av mer stöd.
Själva ordet excellens är nytt i sammanhanget. Johanna Almer drog paralleller till forna tiders tempel av excellens - klostren.
- De var ju verkligen excellenta och ledande miljöer där man i lugn och ro kunde forska utan att belastas av hushållsysslor och annat.
Sen väckte hon en utmanande tanke:
- Tänk om Chalmers var ett kloster! "The Chalmers Monastery of Technology"! Eller håller vi på att återskapa klostren - folk hinner ju inte med familjen för sin forsknings skull. Går det att vara pappaledig utan att blåsa sina anslag? Går det att vara både jämställd och excellent?
I slutet av seminariet gick Johanna Almer igenom vad som händer på jämställdhetsfronten på Chalmers just nu. En ny jämställdhetsplan är under utveckling, personalenkäten om sexuella trakasserier ska genomföras, liksom utbildningar i jämställdhetsfrågor.

Många förslag
- Chalmers ska vara en bra studie- och arbetsmiljö. Kvantitativt har det inte blivit så stora förändringar, men kvalitativt har toleransen för diskriminering blivit avsevärt mycket mindre, sa Johanna Almer.
Avslutningsvis ställde hon samma fråga till åhörarna som hon ställer till de människor hon möter: vad är det viktigaste att göra på Chalmers just nu?
Svaren och förslagen var många:
- Få med männen på något sätt.
- Utbilda männen.
- Jobba med attityder både hos män och kvinnor.
- Jämföra oss mer med inhemska högskolor och universitet som har en omvänd problematik, exempelvis vårdhögskolor.
- Förändra undervisningen så att den passar fler, variera exemplen, göra undervisningen mer flexibel.
- Inte glömma att Chalmers också står för mycket bra.
- Anpassa lokaler och kursböcker.
- Hitta bra förebilder - till exempel tio kvinnliga arkitekter.
- Oavsett identitet ska man kunna känna att man hör till - är det ett tänkbart arbetsmål?

Johanna Almer tackades med blommor och applåder.

Text och bild: Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

Bildtext: Johanna Almer intervjuas av Civilingenjörens reporter Per-Olof Eliasson efter måndagens seminarium på CKK. Intervjun publiceras i det kommande numret av tidningen.

Läs Lawrence H Summers anförande den 14 januari här

Läs Lawrence H Summers brev här

Lena Trojer: Genusforskning inom teknikvetenskapen - en drivbänk för forskningsförändring [pdf, 555 kB]

Världskulturmuseet, torsdag 10 mars kl 19.00
Fri entré

Under rubriken "Commonality - problemlösare eller problemskapare? En studie på organisationsstruktur och beslutsprocess på Volvo PV" presenterade Sandra Tillman och Maria Dalin sitt genomarbetade och väl förberedda examensarbete i CKK:s seminarierum på fredagen.
På plats fanns, förutom ett stort antal studenter från Teknisk kommunikation, bland andra handledarna och examinatorerna Sven Gunnarson och Christine Räisänen och flera representanter från Volvo, däribland handledaren Ann-Charlotte Hansson.
- Dagens biltillverkare möter en hård marknad. Det krävs fler bilmodeller, som utvecklas snabbare till en lägre kostnad, sa Sandra Tillman inledningsvis.

Gemensamma tekniska lösningar
Lösningen för Volvo har varit införandet av så kallad commonality. Begreppet innebär i korthet att man eftersträvar gemensamma tekniska lösningar på flera olika bilmodeller för att förenkla utvecklingen av nya bilar. För två och ett halvt år sedan omorganiserades Volvos avdelning för forskning och utveckling (R&D). Tillman och Dalin har i sitt examensarbete undersökt hur omorganisationen påverkat organisationsstrukturen och beslutsprocessen, och vad detta inneburit för Volvo.
- Tidigare hade man projektgrupper som jobbade med olika bilmodeller oberoende av varandra. I dag har man istället systemteam där alla experter sitter tillsammans, förklarade Sandra Tillman.
En fördel med den nya ordningen är att kommunikationen mellan medarbetarna har förbättrats. Det var tidigare ett problem att projektgrupperna ofta utvecklade liknande tekniska lösningar. Denna typ av dubbelarbete slipper företaget nu.
- Däremot har helhetssynen möjligen försämrats, eftersom man nu koncentrerar sig mer på detaljerna, och känner mindre stolthet över slutresultatet. En av våra intervjupersoner uttryckte det som att "ens baby blir bagageluckan istället för V70:n".
Commonality-konceptet har också inneburit en förstärkning av linjeorganisationen. Maktfördelningen har blivit tydligare och mötesstrukturen har förnyats, något som upplevts som positivt av intervjupersonerna.

Diskussionsforum
Maria Dalin berättade om reaktionerna på den nya beslutsprocessen, som mött en hel del intern kritik.
- Gruppmötena har inte alltid varit beslutsmöten utan mer fungerat som diskussionsforum. Det har också funnits oklarheter om vart man ska vända sig med olika frågor, och ökade krav på fakta, sa hon.
Sandra Tillman och Maria Dalin hade en rad slutsatser och rekommendationer till Volvo utifrån sin undersökning. Bland annat anser de inte att det behövs några ökade riktlinjer för beslutsvägarna.
- Vi tycker att de flesta mötena fungerar bra. Varje fråga är unik och komplex och kräver flexibilitet, sa Maria Dalin.
Däremot tycker de att gruppmötenas funktion bör tydliggöras - är de beslutsmöten eller diskussionsforum? Volvo bör också värna om medarbetarnas magkänsla, eftersom den är viktig kunskap:
- Annars riskerar man att förlora att bilarna tilltalar kunderna även känslomässigt. Utnyttja den tysta kunskapen! uppmanade Dalin och Tillman.

Föreslog integrationsteam
Rent organisationsmässigt varnade de för att en minskad "go-känsla" riskerar att leda till problem i en kritisk situation, och att bättre delsystem inte automatiskt innebär en bättre helhet.
- Det finns 37 systemteam vilket kan leda till ökad differentiering och att medarbetarna favoriserar den egna gruppen.
Maria Dalin och Sandra Tillman presenterade några olika förslag till hur Volvo skulle kunna agera. Bland annat föreslog de att det skapas ett integrationsteam med medlemmar från varje systemteam. Integrationsteamets ska ansvara för information och kommunikation mellan systemteamen.
De rekommenderade också Volvo att värna om varje bilmodells unika karaktär, och inte låta "commonaliteten" gå ut över den.

Fått jobb
Upprinnelsen till deras examensarbete var TK-inriktningens kurs i projektledning, där de fick tillfälle att närmare studera Volvos arbete med att utveckla en konceptbil för kvinnor. Sina resultat presenterade de i rapporten "Anchoring a project in the organization: How a concept-car project sprung from idea to reality", som de skrivit tillsammans med Anan Carlsson, Mylene Fernström, Christian Häller och Erik Nordborg. I samband med det arbetet träffade de sin handledare Ann-Charlotte Hansson och började diskutera ett framtida samarbete.
Nu lämnar Maria Dalin och Sandra Tillman Chalmers som färdiga civilingenjörer. Båda har fått nya jobb som de tillträder under våren.
CKK gratulerar och önskar lycka till i framtiden!

Text och bild: Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den , CKK

Bildtext: Sandra Tillman och Maria Dalin gratuleras av sin handledare på Volvo, Ann-Charlotte Hansson, efter fredagens exjobbspresentation.

Sök utbytesstudier i Afrika under 2005-06. Sista ansökningsdag är den 21 mars 2005.

Informationsdag om Afrikastudier - 8 mars, kl 15.-17.Utlandshörnan, Karl Gustavgatan 29.

Den 21 mars kl 13:00-16:00 har EDT bjudit in Inger Alfvén till ett öppet seminarium pÃ¥ Artisten Teater 1, Götaplatsen. Inger Alfvén är en av Sveriges mest kända skönlitterära författare.

Inger är just nu aktuell med den nyskrivna pjäsen "Syskonroller" som gÃ¥r pÃ¥ Teaterhögskolan som slutproduktion 2005. Som förberedelse till seminariet gÃ¥r vi pÃ¥ föreställningen fredagen den 18/3. Fribiljett ingÃ¥r!

Onsdag 9 mars, kl 10:00-16:00 på IT-universitetet, Ada Byron / von Neumann

We are now recruiting talented graduates from throughout Europe to join the Cisco Sales Academy. Read more

http://chalmersavtal.kooper.se

Chalmers har tecknat ramavtal med Ã¥tta konferensanläggningar. Ramavtalen gäller t o m 2008-02-01. Vissa leverantörer känner ni säkert igen sedan tidigare, medans andra är nya. Läs mer!

GÖSTA är Sveriges största arbetsmarknadsdag för IT-relaterade utbildningar och hÃ¥lls här pÃ¥ IT-universitet den 8 mars kl 9.00- 17.00.